Konstgjorda växter på öppet hav
För en tid sedan gav vi dig ju redan utförlig information om konstväxters väderbeständighet. Där gick vi också in på skador som kan orsakas av vatten. Nu drabbar vattnet växterna naturligtvis inte bara i form av regn. Låt oss tänka på havet och alla omkringliggande platser. Saltet i vattendragen där, som naturligtvis inte bara finns i själva haven utan också kan spridas via luftfuktigheten, utgör en helt speciell form av fara för konstgjorda växter. Så hotar detta t.ex. inte bara konstgjorda växter som placerats på båtar och fartyg, utan även de som fungerar som dekoration vid strandpromenaden i barer, krogar, restauranger, hotell osv. Även i vårt vardagliga liv kan vi stöta på sådana miljöer, tänk bara på termalbad med sina saltbassänger och bastuavdelningar. Generellt handlar det alltså om alla platser som ligger i omedelbar närhet till saltvattenrika vattendrag och som får kämpa med dessa, vare sig genom luften eller direkt kontakt med vattnet. För att komma på spåren av följderna när konstväxter möter salthaltigt vatten, vågade vi oss själva på att starta ett litet experiment.

Saltvattenprojektet var egentligen ganska enkelt uppbyggt. Vi tog en stor låda och fyllde den med 10 liter vatten. Sedan tillsatte vi salt så att förhållandet mellan salt och vatten ungefär motsvarar det i ett genomsnittligt hav. Därefter valde vi ut växter som tillverkats av olika material, till exempel konstblommor av textilmaterial, konstgjorda grenar från en bok av plast och även en enkel bit äkta trä (representativt för äkta trämaterial på konstväxter), så att alla materialkategorier täcktes in. Dessa lade vi helt enkelt i vattnet och väntade i 5 dagar på om och i så fall hur de förändras.

Konstväxter av olika material i saltvattnet
Generellt kunde vi efter första omgången knappt konstatera några förändringar. Alla växter, liksom träet, behöll i stort sett sin form och färg. Vi upptäckte dock att elasticiteten hos konstblommorna av textilmaterial hade lidit något. Dessa var väsentligt styvare och mindre rörliga än i början av testet. Misstanken ligger nära till hands att saltet med största sannolikhet har lagrat sig i textilfibrerna och därmed lett till en förändring av strukturen.
För att dock eventuellt ta reda på allvarligare följder ökade vi saltkoncentrationen ännu en gång i ett andra försök. Denna gång ökade vi saltkoncentrationen tiofalt i stället för det normala salt-vatten-förhållandet i ett hav. I lösningen lade vi sedan återigen olika sorters konstväxter och lät dessa simma runt i den i 2 veckor. Efter deras „sjögång“ hämtade vi tillbaka dem till land och tittade närmare på om och i så fall vad som hade förändrats.

olika konstgjorda växter efter det intensiva saltvattentestet
Till vår förvåning kunde vi även efter denna tid endast konstatera minimala förändringar. Eftersom saltkoncentrationen nu naturligtvis var väsentligt högre, hade små saltkristaller lagrat sig, framför allt på plastmaterialen. Dessa kunde dock snabbt sköljas bort igen med helt vanligt vatten. Dessutom kunde vi vid torkningen av de olika konstgjorda växterna konstatera att den röda färgen på pelargonen „rinner ut“ respektive färgar av sig. Om detta dock även hade skett med helt vanligt vatten har vi hittills inte testat. Vi kommer dock att genomföra ytterligare tester för att testa om detta även hade hänt vid en vanlig vattenkontakt.
I övrigt kunde vi inte påvisa några skillnader jämfört med första omgången och så gott som alla växter förblev intakta. Vidare måste man betänka att en så hög saltbelastning normalt inte förekommer i naturlig miljö och att följderna av vårt test därmed snarare har hypotetisk karaktär. För att eventuellt kunna ta reda på andra respektive ytterligare förändringar skulle ett långtidstest behöva startas, helst under naturliga omständigheter. Tyvärr befinner vi oss inte vid havet och så står detta test väl fortfarande skrivet i stjärnorna. Vi håller dock i det och berättar för dig om vi kan få nya insikter.

Saltavlagringar på plastdelarna av de konstgjorda växterna
