Teneriffas gröna norr (Bajamar)

Egentligen når man Bajamar från Santa Cruz på 30 minuters bilfärd. Men vi ville titta lite mer på Anaga-regionen och bestämde oss därför för en längre biltur. Så vi åkte från vår senaste anhalt Santa Cruz till San Andres och vidare över bergspass till andra sidan av ön. Den kurviga vägen ledde inte bara förbi den ofta omtalade Mercedes-skogen (en av de många lagerskogarna på Kanarieöarna), utan bjöd också på en otrolig utsikt över saftigt grönt, en mångfald av växter, berg och det blå Atlanten. Allt som allt en rutt värd att rekommendera med omväxlande utsikt. Ställvis var vi till och med tvungna att tända strålkastarna, eftersom trädkronorna är så täta att knappt något dagsljus tränger igenom. Kommer det dessutom dimma på grund av de olika höjdlägena, blir det verkligen sagolikt. Inte utan anledning kallas Mercedes-skogen också för sagoskogen. På vägen genom skogen spanade vi direkt in några utgångspunkter för vandringar. Den kanske mest kända utgångspunkten är nog Cruz del Carmen. Här startar respektive slutar väldigt många vandringar och man har en underbar utsikt över vulkanen Teide – förutsatt att vädret tillåter det. Under bästa förutsättningar, alltså bra väder, bör man inte dyka upp här alltför sent, eftersom parkeringen redan är helt överfull. Vi hade tur med parkering och väder och fick en perfekt vy över Spaniens högsta berg.

Tjugo minuter senare kom vi äntligen fram till Bajamar. Den lilla orten är känd för sina små simbassänger som fylls med havsvatten direkt från Atlanten. Närheten till havet är i dessa pooler särskilt anmärkningsvärd mot kvällen, när tidvattnet stiger. Enorma vågor bryts mot poolväggarna och skjuter i höjden. Även vid denna våggång kan man utan betänkligheter simma i dessa bassänger. Vågorna når visserligen fortfarande en lite grann och sköljer en nästan från bassängkanten, men man hamnar inte direkt i bränningen.

Förutom badbassängerna erbjuder Bajamar några restauranger och kaféer som drivs av tyskar och är mycket populära bland turister av alla nationaliteter. Orten verkar vara fast i tyskarnas händer. I varje hörn hör man tyska – lite märkligt.

Men tillbaka till växtvärlden, för av den har Bajamar nämligen massor att erbjuda. I stället för med bilen tog vi oss den här gången till fots upp i Anaga-bergen för att utforska trakten. Här fanns det ett rikligt utbud av vandringsleder. Härifrån och från grannorten kan man vandra direkt till Cruz del Carmen. Eftersom 10 km till att börja med dock var lite för mycket av det goda för oss, åkte vi ändå en del med bilen för att välja en kortare vandringsrutt. Redan vid vår vandringsstartpunkt lade vi märke till de otaliga gigantiska mjölktistlarna. Vår vandringsled kantades av ormbunkar, suckulenter, kaktusar och mycket mer. Vid sidan av floran kunde vi efter storstadsvimlet äntligen njuta av lugn och ro. Det hade vi dock också vår rutt att tacka för. Många korta och lätta vandringsleder är oftast överfulla av turister och därför högljudda och trängda. Eftersom vi tog en del med bilen och sedan fortsatte till fots, slapp vi detta öde. Utsikten över kust, Atlanten och gröna berg blir helt enkelt aldrig tråkig. En promenad, om än bara en liten, är helt enkelt ett måste i Anaga-bergen! Efter en ansträngande promenad får avkylningen i Bajamars bassänger naturligtvis inte saknas.