Tomtarnas julkristaller
Det glittrar och glänser i den konstgjorda julgranen från artplants. Massor av små blå stenar hänger mellan de gröna grenarna och reflekterar ljuset från ljusslingan. Den första advent är över och den för många stressiga julförberedelsetiden börjar. Därför har vi idag en liten julberättelse om våra INNAGlas-kristaller till dig. Trevlig läsning.
En liten julberättelse...
”Vad är det som glänser så vackert i artplants julgran?” frågar den lilla tomten Bubi. ”Det är de oändliga vidderna stenar” svarar hans farfar Baldu. ”Oändliga vidder? Vad ska det betyda?” Baldu tvekar några sekunder och ser sig omkring i det stora lagret. Det är fridfullt vid den här tiden. De starka lamporna från lagerpersonalen, ljuden när de packar paket efter paket, lastbilarna som hämtar och lämnar varor, allt det är borta. Den gamle tomten sätter sig på en omvänd blomkruka. Den lilla tomten gör likadant. Han är ivrig eftersom hans farfar inte börjar berätta direkt. Baldu njuter av tystnaden några sekunder till, sedan börjar han berätta.
”De oändliga vidderna stenarna är ett gammalt tomte-arv. Varje år till jul tas de fram ur sina lådor och hängs på de konstgjorda artplants-julgranarna. De påminner oss om de gamla tiderna, när vi tomtar fortfarande arbetade under jord och hamrade fram kristall efter kristall ur stenen. Blå stenar var redan då sällsynta och eftertraktade. I dem speglas himlens oändlighet och därmed vår stora längtan efter frihet, efter en oändlig blå vidd utanför gruvorna. Men även mildhet och inåtvändhet är sådant stenarna lär oss.” Baldu gör en liten paus. Bubi sitter nu alldeles stilla och lyssnar på sin farfars berättelse. Han har aldrig sett en fungerande tomtegruva, för idag har tomtar helt vanliga yrken, som på banken, som trädgårdsmästare eller just inom konstväxtbranschen. Men förtjusningen för stenar och kristaller av alla slag finns kvar.
”Men farfar, om tomtarna idag inte längre arbetar i gruvorna, då är de väl redan i den oändliga vidden?” ”Det är de visserligen, men måste man sluta önska bara för att en önskan har gått i uppfyllelse? Kan man inte ha många önskningar i livet som får uppfyllas?” Bubi känner sig osäker. Räcker det inte med en stor, uppfylld önskan? ”Är det inte girigt att ha fler önskningar, farfar?” frågar den lilla tomten. Baldu blickar mot den upplysta konstgjorda julgranen med de blå kristallerna och säger sedan: ”Jag tror du bara tänker på materiella önskningar. Om jag varje jul önskar mig en ny tomteluva, så får jag till slut nog. Men önskningar kan vara mer än julklappsönskningar. De är något vi aldrig får förlora, för önskningar ger oss hopp och visar oss vägen vi vill gå i livet.”
Bubis ögon vidgas, sedan säger han: ”Då önskar jag att alla människor ska få en fin jul. Och att vi snart tar oss ur den här pandemin”. Farfar Baldu reser sig från sin blomkruka och ser stolt ner på sitt barnbarn. ”Det önskar jag med, Bubi. Och att människor blir mildare mot varandra igen. Det är ju snart jul.” Och så sitter de två ett tag till, försjunkna i tystnaden i det stilla lagret, betraktar den konstgjorda julgranen och njuter av julstämningen.
